10 september 2012 landade jag och Monika på Dublins flygplats. Nu har det gått ett år. Så nu är det dags att återvända till Sverige. 28 september kommer jag ha fötterna på svensk mark igen

Det är så fruktansvärt skönt och sorgligt på samma gång. Skönt för att jag får komma tillbaka till alla i Sverige jag lämnat. Sorgligt för att jag lämnar alla de underbara människor jag träffat i Dublin.

 

Jag vet att de flesta kommer jag att se igen och jag lägtar tills dess redan nu. Men det är dags för mitt irländska äventyr att ta slut... i alla fall för den här gången. 

Så bloggen kommer nu att gå i vila... igen. Jag lovar att den kommer till liv lagom till mitt o Monikas nästa äventyr.

 

Tills dess låter jag whitney sjung mitt hjärtas ord, det här är till Dublin, till alla människor jag träffat här, det är här för världsfred och fluffiga kattungar

 

 

Idag jobbade jag halv dag så fick gå hem vid ett. Ledig imorgon. Har på mig pyjamas byxor. Ska beställa mat. Det regnar, kan se på film utan dåligt samvete. Ska vira in mig i täcket nu. Kan kontaktas tidigast fredag. Pisa out

 

 

Så, har varit hemma i Dublin nästan en vecka nu men inte skrivit på bloggen förens nu. Vilket har gjort att det har varit ett väldigt långt uppehåll här på bloggen. Vilket jag borde be om ursäkt för... Men eftersom jag inte tycker om att ta ansvar o stå för mina handlingar så bjuder jag på en undanflykt istället

 

Asså mannen, jag har varit såååå sjuukt busy. Jag menar liksom, alla wanted a piece of the Pisa. Men vem kan klandra dem liksom?  Typ jag är ju amazing.

 

Så nog med med hybris, låt oss istället vända blickarna mot Das Kaninchen Del 3:

 

Det var kaos. Bilar exploderade av sig själva och asfalten sprack och omotiverad rök välde upp ur sprickorna. Med en dramatiskt brinnande tankbil bakom sig stegade kaninen på sina långa bakben genom staden. När tankbilen på ett väldigt action fyllt sätt exploderade sken kaninens raggiga päls i eldens våldsamma sken. Kaninens tänder var blottade i ett blodtörstig grin, från ena mungipan hänge ett kostymklätt ben. Troligtvis var kostymen armani men skorna var uppenbarligen av ett billigare märke.
Kaninen bajsade. En man lyfte sina armar med ett skrik i ett fåfängt försök att skydda sig själv. Men han och hans skummjölks latte dränktes i kanin exkrementer.

Manly Man Hero hukade manligt bakom en soptunna. Tvärs över gatan bakom en reklamskylt stod Blondin Kliché big boobs redo med sin pistol. Hon slängde sig fram i en action kullerbytta som fick hennes välfriserade hår att bli spännande sexigt. Pistolen riktades mot kaninen. Med ett öronbedövande vrål slängde sig djuret mot Blondin Kliche big boobs och tog den sexiga gudagåvan i sin tass.
”Neeej, jag har aldrig älskat någon som jag älskar den kvinnan! Släpp henne din best!” Manly Man Hero sjönk manligt ned på knä och med en blick som strålade av hopplöshet. En ensam tår rann nedför hans kind för att visa att han var en manlig man i kontakt med sina känslor och vilket gjorde han oerhört attraktiv

”Jag ska ta dig tillbaka” viskade han beslutsamt och manligt. Hans ögon brann av ett manligt hat när han såg kaninen som dramatiskt bajsade och stegade iväg genom röken. 

Om ingen världkastastrof har skett så är jag nu på väg till Sverige för att antasta svenskar! Ända tills den 23 ska jag få vara i mitt hemland och njuta av sol, bad, kall öl, grill och vänner. Det har jag nämligen bestämt!

Har planerat att vara så produktivt oproduktiv som möjligt, vi får se hur det går. Men det finns ju vissa töntar vars liv jag tänker förpesta med min närvaro... MOHAHAHAHAHAHAHAHA

 

 

 

Det har spårat ut totalt. Hällde schampo i balsam flaskan och balsam i schampo flaskan... Etiketterna stämmer inte med innehållet... Vet inte hur jag ska hantera detta. Tror det blir fosterställning ett par timmar

Så, för att det ska hända lite på den här bloggen så tänker jag helt överge konceptet där jag berättar om min dag. I alla fall lite grann. Jag ska istället berätta för er berättelsen om Das kaninchen. Den här filuren

 

 

Så här kommer del Eins:

 

Laboratoriet var mörkt. Forskarna hade gått hem för dagen. Råttorna i burarna pep, aporna snarkade och kaninerna stirrade dumt på inget och gnagde lika dumt på sallad. En av de vita kaninerna satt inte i sågspånet i sin bur. Han satt på den blanka metallbänken utanför sin bur. Han bajsade lite och hoppade sedan iväg mot de kvarglömda glasflaskorna som stod på bänken. Nosen viftade när han ivrigt sniffade på glasbägarna. Vätskan i ena glasbägaren såg alldeles svart ut i månskenet som föll genom fönstret och skapade en kuslig dramatisk stämning. En apa fes.

 

Kaninen hoppade vidare på bänken med råkade stöta till glasbägaren och självklart föll den mot marken i slowmotion medan de andra djuren följde den med blicken med öppna munnar och i apornas fall även händer vars knogar vitnande när de grep om gallret.

 

Bägaren splittrades i tusen bitar och en enda liten droppe av den mörka vätskan studsade väldigt orealistisk upp från golvet träffade kaninens fluffig öra.

 

Kaninen bajsade lite till och sedan började förändringen

 

Fortsättning följer... Dumdumduuuuuuuuum!

Idag har varit en sådan där ganska jobbig dag med mycket samtal. Svarade på svenska samtal på engelska och i engelska samtal slängde jag in svenska ord. Hade ett jätte roligt samtal som verkligen gjorde mig glad, kommer inte ihåg det.  Pratade så snabbt att inte ens jag själv hängde med. Balanserade på kanten till ett mentalt sammanbrott. JAG KOMMER IHÅG DET NU! 

 

Han skulle boka rum och jag bad om hans mail adress då skriker han till sin dotter "Har jag en mailadress!?"

Så fick mailadressen av hans tonårsdotter... Det var faktiskt skitroligt i telefonen när det hände även om det kanske inte är direkt hilarious nu så här när man skriver om det men jag gör så gott jag kan för guds skull!

 

...skit... det var nått annat som också var roligt... Men nu kommer jag inte ihåg det.

Det är nyttigt med förändring. Även om det ibland kan vara riktigt svårt att ta det steget för att just förändra sitt liv. Det kan ha varit något du tänkt på länge, du kanske rent av byggt en hel fantasi värld runt detta beslut. En värld där ditt liv är dramatiskt annorlunda.

Men även om det är spännande så kan det också vara väldigt skrämmande. Är jag verkligen redo för detta? Kommer jag att klara av allt nya detta innebär? Är detta verkligen för mig?

 

Det är just de här tankarna jag haft, ja låt oss säga det senaste året åtminstone. Jag har väntat på rätt tillfälle att ta steget. Och igår var det rätt tillfälle.
Jag ska vara helt ärlig med er. Jag är än inte säker på att detta är rätt för mig och jag är lite rädd. 

 

Men samtidigt, jag har haft min plånbok i flera år nu. Det var dags att byta. Jag måste låta det ta sin tid och helt enkelt vänja mig vid den nya. Den är grön och det är i alla fall en bra början

I lördas till ära av Fröken Hannah Johanssons födelsedag så tog vi en spökbuss tur. Vilket var väldigt trevligt, fick gå nere i en krypta och höra om en mycket trevlig doktor som slog in huvudet på kvinnor och sedan förvandlades till ett varulvmonster efter han dött. Det berättades även en mysig liten saga om en biskop som fick sina fötter bort kokade i olja för att sedan hängas upp i törnen för att dö.

Men det var inte bara det! Vi fick också lärs oss hur man plundrade gravar förr. Tydligen är det inte så mycket som behövs. Rep, en stor krok, spade och en tio årig pojke.(kan gå in mer detaljer en annan gång)

 

Vi såg också en skylt på ett hus som hade något med Bram Stoker att göra. Kommer inte ihåg om det var att han var född där, bodde där, dog där, skrev där eller om han helt enkelt bara diggade det där huset lite extra.

 

Det allra mest skrämmande under turen var dock, krama en kudde för nu blir det läskigt, en möhippe grupp. Fnissiga, packade kvinnor som tyckte att de själva var hysteriskt roliga medans resten av sällskapet tyckte de var hysteriskt irriterande. Det kom upp som förslag att vi skulle låsa in dem i kryptan... Vilket vi så klart inte gjorde...

För många vittnen.

Sitter här i soffan med choklad och fett hår. Jag hade kallat det för en riktig lyckad söndag och jag inte hade behövt att jobba idag. Det blir inte en riktigt lyckad söndag när man måste byta från pyjamasbyxor till jeans

Tänkte jag skulle berätta om min dag idag. Och för att göra det lite mer spännande tänkte jag göra det i olika versioner så kan ni välja vilken version ni tycker bäst om och vill tro på

Version 1: min dag började av att jag väcktes av fåglarnas underbara kvitter vid gryningen. Utvilad och med perfekt hår. Rådjur med mjuk päls o vänliga ögon tillagade min goda och näringsriktiga frukost. Sedan spenderade jag dagen i skogen med att sjunga så vackert att ekorrarna brast i gråt av lycka. Och när jag satt där i sjöng kom en vacker prins. Självklart föll han handlöst för mig och jag är nu en prinsessa och bor i ett vackert slott

 

Version 2: Jag vaknade av en explosion. Utanför på gatan grät folk och en ryskarabtysknorsk italiensk maffia boss ninja hade tagit folk som gisslan. Jag drog på mig mina solglasögon och tog fram min pistol "Its showtime"
sedan besegrade jag denna skurk med ett skott i knäskålen, räddade tusentals människor och har nu blivit adlad. En av de unga männen som var vältränad och solbränd kastade sig i min famn. Med stora ögon såg han på mig och sa andlöst "You are a hero" jag svarade "No I am Pisa" sen lutade jag honom bakåt o kysste honom.

 

Version 3: Jag vaknade runt elva. Gick upp, åt frukost såg lite på film. La mig i sängen och sov i två timmar. Drömde om jordgubbar, steve carell och stora insekter som blev till gulvit sörja. Gick upp och gick till affären och köpte massa onyttigheter och jordgubbar. Kom hem såg på mer film och skrev blogg

Okej, jag är kass. Så då har vi sagt det rakt ut, det är inget att hymla med

 

I söndags när det fina vädret fortfarande existerade var vi några stycken som tog en tur till Dundalk, en liten stad en bit utanför det Dublinska stadsområdet. Det var en fantastisk söndagstur som hette duga. Vi åt gott, hade det gott i solen och sällskapet var utomordentligt trevligt.
Vi åkte också till en bysom hette Lovisasucksatrememberingtownsnames. Den var verkligen mysig och vi kom på rätt dag. De hade tydligen någon slags festival så det var massa folk och musik. De lite bättre lämpade i sällskapet bestämde sig för att gå upp på de gröna kullarna som var i staden. Eller kullar och kullar, för oss lite mindre lämpade var det berg vars lutning var löjligt brant.

Så jag nöjde mig med att bara gå upp halvvägs innan jag sa nej tack... Okej, mer "åh gud varför existerar sådana här backar och varför min söte skapare måste solen vara så varm!?"

Men innan jag kollapsade fick jag i alla fall en underbar utsikt. Solen sken på de gröna kullar som glänste, himlen var blå ock lika så vattnet. Fantastiskt!

Fick också lyssnat på lite säckpipa nere i byn. Inte helt fel

I onsdags hade jag en ledig dag. Det var sol och samvetet tvingade bort mig från soffan
"Nä nu jävlar!" sa det och sparkade mig där bak "Nu är det du som går ut och får lite sol, du ser ju död ut" Jag muttrade lite surt till samvete men när det höjde näven och gav mig den där blicken, ja då var det bara att byta om från pyjamasbyxor och dra på sig solglasögonen.

När jag begav mig ut i den stora världen gjorde jag vissa iakttagelser: folk blir som galna när solen är framme. Det var tjockt med folk i stan, jag menar visst det brukar vara mycket folk men nu var det nästan löjligt. I parkerna låg folk som packade sillar, varje liten solbelyst gräsfläck inhyste mer befolkning än kina (nej, det är inte sant, men ja skriver så för den dramatiska effekten)

Så jag följde flocken och knödde mig ner på en liten gräsfläck jag också. Det var magnifikt! Jag åt också en magnifik macka och mådde otroligt bra. Det är då jag gör nästa iakttagelse. Killar överallt. Killar överallt utan tröjor. Killar överallt utan tröjor och med magmuskler... Det är trevligt med soliga dagar ibland