Ett kärleksfullt smeknamn min combo då tyckte jag skulle ha. Men nu ska det inte handla om det.

 

Det ska handla om vårat sökande. Ett sökande som tagit oss till ställen vi aldrig förut besökt och som sett till att vi mött människor vi aldrig annars skulle ha mött. Vi har vandrat till varje ny plats med hopp i våra hjärtan, hopp om att vår prövning snart ska vara över.

Att snart ska detta ting få vila i våra händer medans tårar av lättnad o glädje sakta faller ner för våra kinder. Men ack, ännu har detta icke skett. Ju längre tid vårt sökande tar desto mer verkar detta ting vara en relik vi aldrig kan nå. Ja mina vänner, detta redskap är troligtvis inget mer än en myt som det viskas om mellan människor i mörka gathörn. Men vi ger inte upp! En dag ska vi finna den! En dag ska den ligga i vår låda! EN DAG SKA VI FINNA EN KONSERVÖPPNARE AND WHAT A GLOURIOUS DAY THAT SHALL BE!

 

Medans jag skriver är Monika i köket och lagar mat. Hon skrek något väldigt betryggande förut.

"Men då häller jag i den konstiga grejen då"

Precis vad man vill höra

Har fem minuter mellan busshallplatsen och jobbet. Sjalvklart ar det da det kommer varldens regnskur, en lillebror till monsunerna, en avlagsen slakting till Niagrafallen och sa vidare...

Vad man da har lart sig ar att nar man ar i irland sa ska man alltid ha med sig detta

1. Extrasockar

2.extrabyxor

3. paraply (har redan tappat bort mitt forsta)

4. en gummiflotte

5. flytvast

 

Igar var da forsta dagen vi tog samtal. Och jo tack, det var nervost sa det rackte och blev over. Men ingen som ville boka hos mig borjade grata, skrika eller sjunga sa det tolkar jag som lyckat. Aven om jag nog skulle uppskatta om nagon sjong for mig.

Lyckades ocksa med att revolutionera det globala sattet att stava pa. Is it P for papa? ar det vi egentligen ska saga.

Jag fraschade upp det lite. Is it P for pa...pa...papaya?

 

 

Köpte böcker idag. Ville inte lämna affären. Den luktade nya böcker. Jag var så lycklig.

 

 

Ja mina vänner. Fredagskvällen spenderades i det förtjusande temple bar området. Hittade med hjälp av Nina en rent av ännu mer förtjusande liten pub... eller mer stor. Den var i alla fall väldigt fin och spelade duglig musik och det bästa av allt, en suverän bartender. Med hjälp av bara våra skrikande instruktioner och ett förvirrat ansikts uttryck lyckades denna man blanda en helt duglig P2, mycket heder till honom! Sen var ju sällskapet fantastiskt trevligt också :) Men dock en litet ovädersmoln på vår klara pubhimmel. Bartender monika sjönk ihop i fosterställning och grät över den styggelse vi behövde avsmaka. En rom och cola från helvetet!! Som Monika så fint lade fram det

" It's two ingredients! TWO! how can they mess that up! aaaa!" Tänk er ett uppgivet utryck på hennes ansikte och armarna uppe i luften. 

 

 

Första gången ordet kaos användes var när en romare vid namn Maximillius var hemma på besök min förfädrar Stökius johansson. Och jag kan med stolthet säga att jag än idag hedrar min förfäders namn.

 

För ni ser, att kombinera en stökig Lovisa med flytt kan bara sluta med kaos. Men ska man till Dublin måste man göra vissa uppoffringar, som att packa ner hela sin älskade film och boksamling i bruna osamarbetsvilliga lådor. Kan dock säga att den inte var så älskad under packandet. Att böcker är i olika storlek är kanske inte ett jätteproblem när de står fint o stilla på sin plats i hyllan. Men när de ska ner i en låda, låt oss säga att det inte var vackert... Inga böcker skadas dock kroppsligt endast själsligt.

 

Men det går i alla fall framåt med mitt packande och det börjar kännas att man kommer närmare Dublin. Fick också ett par kamrater till resan idag. Två illgröna resväskor! Är mycket nöjd eftersom de är gröna och... ja de behöver väl egentligen inte va något mer. Som min kära far sa "Det var den fulaste färgen och då tänkte vi att den kommer Lovisa att gilla"

 

Jag får be er att skingra er, inget mer att se! Gott folk jag ber er att respektera att detta inlägg är avslutat och att ni upptar era vanliga rutiner! Tack så mycket