Första dagen spenderade vi med att gå till centrum för att shoppa. Vi hade riktigt tur med vädret och hade till och med plusgrader! ;) Introducerade Marie till mina favoritbutiker och hon fick även prova på irländarnas specialitet: de har chips till ALLT. Kan ju kännas lite konstigt, men det funkar. 

 

 

Har tidsinställt ett inlägg för att låta er alla veta att jag i denna stund är på flygplatsen i Dublin för att möta upp världens bästa syster!! Hon stannar tills på måndag och jag har lite smått o gott inplanerat för de här dagarna så jag vet att det kommer bli sjukt roligt! 

 

 

Eftersom det nästan aldrig är snö här i Irland så får man ju göra det bästa man kan för att få fram den äkta julkänslan. Jag började med att köpa tre små söta snögubbar från Penneys (Primark). De står och blinkar så fint i mitt fönster.

 

 

Eftersom jag som gärna hade gått till överdrift med julpyntet om jag bara hade haft pengarna till det blev därför överlycklig när vi dessutom fick varsin blinkande snögubbe av Denise. Dessa får ström via usb-uttag så de får stå på våra skrivbord på jobbet och lysa upp tillvaron. 

 

 

Denna kvallen har jag fatt sjukt manga samtal pa andra sprak en svenska. Storsta delen har varit engelska, men aven en hel del tyskar, en fransk och en rysk. Och sjalvklart norskar och danskar, men det ar det ju alltid. Det som forvanar mig varje gang ar hur ovilliga dessa ar att prata engelska, hade precis ett samtal med en tysk som pratade tyska med mig medan jag svarade pa engelska. Tror inte han forstod mycket av vad jag sa men jag forstod bannemej allting han sa! Kanske borde damma av min tyska och borja ta tyska samtal ocksa. Hehehe. Nej. Det racker att jag glanser med mina sifferkunskaper da och da tror jag.

Det som ar lite smajobbigt nar de borjar ringa fran andra lander ar ju att man oftast inte har nagon aning om hur staderna stavas som de vill boka i. Visst har man hort manga tyska stader tex, men man har ju aldrig hort dem uttalas pa tyska. Man far helt enkelt svalja stoltheten och be dem bokstavera namnet.

Aja. Nu ar det strax hemgang - SOOVA! Imorgon blir det ett sent pass igen, hoppas pa lite mer svenskar den gangen. 

En kväll när vi hade väldigt lite att göra på jobbet skickar Pisa den här till mig.

 

 

 

Hoppas vi får mer att göra på jobbet så hon slutar skicka konstiga länkar till mig.

 

 

Idag ska jag först jobba 9-17 sedan dra hem till Denise och spela poker med ett gäng från jobbet. Pisa kanske hakar på senare, hon ska iväg och fika med några hon känner från Sverige som är här i Dublin. Eftersom jag är mer än ganska dålig på poker så hoppas jag ni alla håller tummen för mig så jag tar hem hela potten! Vet inte riktigt hur många vi blir men jag tror det blir roligt iallafall. Det brukar bli det. 

 

 

Strax ska vi börja gå mot jobbet, vi ska jobba 13-21. Annars brukar vi inte direkt gilla de sena passen eftersom det nästan bara är engelska samtal, plus att man (läs: Pisa) kan få enstaka fulla norskar då och då. MEN det kommer bli grymt ikväll för vi jobbar med Amanda och Hannah. 

Satt precis och pratade med Pisa om allt vi har planerat, åh det kommer bli så roligt! Nästan hela december och januari är fullbokat med grejer och jag ÄLSKART. Vi har så mycket att se fram emot. :) Självklart kommer vi skriva om det här, så alla där hemma kan vara med på sätt och vis. Sen kanske vi inte riktigt berättar alla detaljer.... 

Detta mina vänner, är Julius. Vi såg honom på IKEA och kunde inte låta bli att köpa stackarn. Inte kan han stå i ett varuhus och frysa, inte. 

 

I söndags åkte jag, Hannah och Pisa till IKEA och åh, vad mycket gott vi köpte! Godis, lussebullar, JULMUST, chokladbollar och riktig korv. Det finns fasen ingen annanstans i Dublin än på just IKEA, mitt favvoställe här skulle jag tro. Hehe. 

 

"Monika! Titta på bilen! Modo!!"

 

Jag skulle bara öppna bestickslådan för att ta fram potatisskalaren och möts av det här: 

Vafan? Varför i hela friden har jag lagt ner KORVEN i bestickslöddan?? Jag antar att några månaders kombo-boende med Pisa har satt sina spår. Skämt åsido, jag börjar bli orolig för mig själv nu. Har inte ens något minne av att jag lagt ner den där. Kan man söka hjälpa för sånt? 

 

 

 

 

Idag tog vi vara på vädret och gick till Phoenix park, vilket är den största parken i Dublin. Vi gick inte där så länge så antagligen missade vi typ 90% av den, men vad gör det. Vi fick ju några fina bilder iallafall!

 

 

 

Jag har alltid vetat om att jag har lätt för att byta dialekt. Speciellt när det gäller göteborgska eller norrländska, det roliga med det hela är ju att det låter så himla fejk. Men det är ju inte meningen! Det bara blir. Pratar jag med en gäst på telefonen och man tydligt hör att personen i fråga är från Gööttteeborrrrg, ja då brer jag på otta bara helvete. Men jag kommer alltid på mig själv, så då harklar jag mig och börjar prata med min normala dialekt istället. (Det måste ju bara göra samtalet ännu konstigare)

Dock var jag ganska så säker på att min engelska var likadan hela tiden - en svensk som försöker prata engelska lixom. Men igår trodde en gäst att jag var från USA (vilken del av USA lät jag bli att fråga, ville inte ärra mig för livet). Men bara tanken på att jag faktiskt inte har en dålig engelska utan låter som en som har det som modersmål gjorde ju, som ni kan tänka, mig väldigt glad. Så hela dagen idag riktigt njöt jag av att ta engelska samtal.

Tills det oförlåtliga hände. En gäst trodde jag hade bott i Irland i flera år, för det hördes så tydligt att jag hade irländsk dialekt.

"WHAT?" halvskrek jag i luren.

 

 

Nej vetu vad. Då låter jag hellre som en svennebanan som inte haft engelskalektioner på tio år.