Oj. Och så hade det gått över en vecka sedan jag flyttade hem. Tiden bara springer iväg här hemma.

 

Det känns lite konstigt att bara ha ett hem nu för tiden, förut kallade jag ju både Dublin och Orust för "hemma".  

 

Jag har fortfarande inte vant mig vid att alla pratar svenska (tänker fortfarande på engelska), att de kör på höger sida och att de faktiskt är rätt så kalla här hemma. (Med det sista menar jag hur okända personer beter sig mot varandra, alltså) Det känns också förjävla tomt att varken ha Pisa eller Denise i närheten längre. Pisa har jag i stort sätt suttit ihop med sedan vi flyttade dit i september. (To be honest satt vi väl ihop redan innan vi flyttade dit). Och Denise har sovit i vår lägenhet nästan varje natt sedan årsskiftet. Så det är klart det känns tomt och konstigt. 

 

Men! Vi har haft det så sjukt jävla roligt. Hade jag fått åka tillbaka i tiden skulle jag gjort om allt precis likadant. Och därför känns det ändå bra på något sätt, jag har ju så himla många minnen att tänka tillbaka på. Och saker att se fram emot. Pisa kommer jag träffa både redan nu i maj och senare i sommar och Denise kommer jag träffa i Österrike i augusti. (Förhoppningsvis kan Pisa ta sig dit också)

 

Dessutom är jag helt fantastiskt glad att ha nära till min familj och mina vänner här hemma, t.ex är det ju inte meningen att man ska bo så långt ifrån sin fru som jag gjort tidigare. Så jag tror och hoppas att den här sommaren kommer bli bra ändå. För jag vet att Pisa kommer ha det sjukt bra i Dublin med alla våra vänner där och dessutom, let's face it: hon bor i DUBLIN. Världens bästa stad. 

 

Åh! Jag vill säga ett STORT tack till alla som läst och kommenterat våra inlägg och hoppas ni fortsätter läsa nu när Pisa får bära bördan helt ensam. Men jag lovar er - i januari när vi drar till Australien kommer jag tillbaka och bloggar. 

 

Puss o kram.

Ha! För en gångs skull har jag en RIKTIGT bra anledning till att inte ha skrivit på ett par dagar. Det är helt enkelt för att jag försöker hinna umgås med alla här innan det är dags för mig att åka hem. Dessutom får jag riktigt trevligt besök mellan 18-25 och på tisdag nästa vecka kommer även Emmis hit - så då kommer jag definitivt inte ha tid att skriva inlägg. Tyvärr.

 

Under de här dagarna jag inte skrivit så har jag iallafall hunnit med en hel del! Har planerat pizza&poker kväll med jobbet, gått på bio, shoppat, varit på after work med jobbet, umgåtts med alla goingar osv.

 

Pisa köpte dessa för att piffa upp vardagsrummet lite.

 

Japp, det bästa i lägenheten är helt klart vår griffeltavla. Man kan säga så mycket med den.

 

 

Denise, Amanda och långt bort är Shalom.

 

 

I lördags åkte jag, Denise, Amanda och Shalom en dagstur till Connemara. Det var riktigt fint, men jag måste säga att jag gillade Cliffs of Moher aningens mer.

 

 

MEN!

 

 6 anledningar till att dagen var blä-ig.

 

 

• Taxin vi beställde kom aldrig.
• Bankautomaten käkade upp Denise's kort. (?!)
• Värmen fungerade inte i bussen de första 1 och ½ timmarna.
• När vi kom tillbaka till Dublin var jag så himla sugen på en hamburgare. Jag köpte en cheeseburgare och tänkte käka upp den på väg till en affär vi skulle till. Efter jag tagit en tugga så kommer en jävla FISKMÅS dykandes precis mellan mig och Denise och tar en tugga av min hamburgare?! VAFAN.
• Tänkte trösta min förlorade mat med en crepe med nutella, banan och jordgubbar. Spiller nutella över mina händer, ansikte och jacka.
• Förlorar pokern.

Och här kommer bara en herrans massa bilder:

 

Jag säger bara: WOW. 

 

Resan började 06.50 då vi skulle åka iväg med bussen. Tyvärr vart det lite krångel så vi kan inte iväg förrän 07.10 eller något sådant, men men. Vi stannade till på flera ställen både på vägen till klipporna och vägen därifrån. Hela dagen har varit helt underbar och vi kunde omöjligt fått bättre väder. Det var strålande sol HELA dagen, inte den minsta regndroppe trillade ner - förstår ni hur ovanligt det är?! 

Det finns inte en möjlighet att bilderna gör naturen rättvisa, men ni kanske får en hum om hur vackert det är iallafall.

 

I detta och nästa inlägg kommer det alltså vara en hel del blandande bilder från alla stoppen på vägen. 

Idag gick vi upp supertidigt (okej, det är tidigt jämfört när vi brukar gå upp iallafall) för att storstäda hela lägenheten. Så vi firade det hela med att käka lyxfrukost på Insomnia innan jobbet. 

 

 

 

 

Igår fick jag reda på att min fruga Emmis har bokat biljetter hit till Dublin för att hälsa på oss. Den 23 april kommer hon hit. Åååhhh. Jag kan verkligen inte vänta. Det kommer bli så himla roligt! 
Vi firar dessutom 6 år som gifta tio dagar innan hon kommer hit, så vi får fira detta när hon är här istället, haha. 

 

Det märktes verkligen att det är Påskafton idag - man såg knappt någon när man gick till jobbet. Vilket för all del var väldigt skönt.

 

 

Ikväll vankas det fest hemma hos en vän, tror det blir nice. Vi var iväg igår också ("Väldans va ni ränner!!" Hade min mami sagt nu) och då var vi en hel drös från jobbet plus några till och det var riktigt roligt!

 

 

 

De senaste dagarna har vi haft storfrämmat här i Dublin. Pisas föräldrar och mormor och våra farföräldrar har varit här. Tyvärr lyckades de pricka in den kallaste perioden vi någonsin upplevt under tiden vi bott här, men vi hann ändå med att gå på stan och åka ut till Howth. 

 

Jag blev lovad av alla när vi flyttade hit att det aaaaaldrig snöar här. 

 

 

.. men roligt var det! I måndags åkte jag, Denise och några från jobbet för att spela badminton. Senaste gången jag spelade det gick jag i 9an, tror jag. Planen är att åka och spela igen på söndag, men får se hur pigg och glad jag är då, haha.

 

Vi satt på fel sida bussen på vägen dit så vi smög försiktigt fram kameran och knäppte lite kort åt andra hållet.

 

Igår åkte vi till Glendalough. Det är en nationalpark som ligger ca 1 och en halvtimme från Dublin med buss. Och det var så himla vackert! Tyvärr funkar det inte att lägga in bilderna från kameran på min jobbdator för tillfället, så ni får nöja er med mobilbilder så länge. 

 

11 mars:

Eftersom jag fortfarande inte fått tillbaka min röst helt och det faktiskt är St. Patricks Day på söndag (ska bli så. jävla roligt för övrigt) så kändes det som att jag behövde gardera mig. Sagt och gjort:

 

För att jag inte skulle dö av uttråkning var Pisa snäll och åkte med mig in till stan. Idag var det dags för Vaxmuseet. Det var... sådär, men några roliga bilder fick vi ialllafall. 

Vi hittade Michelangelo!

Men hon gav igen och dödade Dracula.

 

Slutstation nådd.