Skillnaden mellan utelivet i Uddevalla och Dublin är... ganska stor.
På lördagskvällen var det dags för utgång på Harrys med systrarna Magnusson. Ni får ta och pallra er hit snart!!!
Jag drack P2. Världens godaste drink. Lovar.
Och Frida byggde torn. Det är en mycket viktigt tradition, någon måste alltid bygga ett torn. Spelar ingen roll vad du använder.
Snö, snö överallt
Efter ganska lång tid med bara regn och blåst var det förvånande trevligt med snö och solsken istället. Och att köra bil! Jeeez. Vill inte veta hur många mil jag körde på de där tio dagarna. Men det är sådan lyx när man vant sig vid att gå eller ta bussen överallt..
Sista bilden är iallafall från utsikten innan Henån, är så himla fin utsikt därifrån så var tvungen att åka dit för att ta lite kort.
Sista bilden är iallafall från utsikten innan Henån, är så himla fin utsikt därifrån så var tvungen att åka dit för att ta lite kort.
And I'm back!
Efter tio riktigt bra dagar hemma i Sverige är jag numera alltså tillbaka i Dublin. Även om denna bloggen mest är till för allt roligt (och mindre roligt) som vi hittar på här så tänker jag ägna några inlägg åt allt jag hittade på i Sverige.. Mest för att försvara min frånvaro - jag har faktiskt haft fullt upp! ;)
Jag hade hållt min hemresa för nästan alla (några enstaka fick veta om det för att hjälpa mig överraska alla andra, stort tack till er som hjälpte mig!) så det var riktigt roligt att överraska folket. Den jag åkte till först var Emmis. Eftersom hon bott i USA nästan hela 2012 och jag bor här i Dublin så hade vi inte träffats på över ett år (!).
Här står hon och väntar på att hennes ena lillebror ska komma med bussen. Herrejävlar vad det var kallt i Sverige. Skönt att vara tillbaka i "värmen" ;)
Här står hon och väntar på att hennes ena lillebror ska komma med bussen. Herrejävlar vad det var kallt i Sverige. Skönt att vara tillbaka i "värmen" ;)
Men innan dess försökte vi öppna en konservburk utan konservöppnare. Den de hade råkade lixom gå sönder...... Men det var faktiskt inte meningen!
Senare på kvällen åkte jag till Becka för att överraska gänget. Det var mysigt!
Landsflykt och heminredning
Monika är nu tillbaka i Sverige på besök. Hon behövde ordna upp landet lite tror jag det var. Så nu sitter jag ensam kvar och stirrar ut genom fönstret medans regnet strilar ner och tänker djupa tankar om saknad och purjolök. Men det håller ju inte i längden så idag begav jag mig ut i snöovädret på stan. Det har snöat här tre dagar i rad nu! Visserligen smälter det bort men ändå, helt galet.
Idag i staden hittade jag den bästa affären jag någonsin varit i. Varför var detta den bästa affären kanske ni undrar nu? Även om ni inte undrar det så ska jag säga det ändå. De hade ett lejonhuvud av fejkguld, ett sådant man kan sätta upp på väggen. Jag upprepar: de hade ett LEJONHUVUD man kan sätta på väggen. Finns det något annat objekt som kan göra ett hem mer komplett än ett lejonhuvud på väggen? Svaret är nej. LEJONHUVUD!!
Men det slutar inte där, de hade också något annat som jag aldrig förstått att jag saknat förens idag. En liten glas sjöungfru. Ungefär lika stor som en jätteräka. Naken med en fiskstjärt och i glas. En fantastisk liten skapelse. Funderade länge på om jag skulle köpa den men gjorde tyvärr inte det. och det är här mina vänner som inlägget tar en vändning mot det sorgliga.
Efter en halvtimme då jag insett mitt stora misstag så gick jag tillbaka för att köpa den men hittade inte affären!! Vet inte om den bara dyker upp en viss tid på en viss dag, om man måste ha ett kodord eller om det bara var en hallucination från min sida. Vad jag dock vet är att jag ska ha den sjöjungfrun! Och lejonhuvudet!
Knoppen har slagit ut och fått en kompis
De trivs riktigt bra i vår lägenhet blev jag ombedd att hälsa.
Äntligen har det hänt!
Nu har det skett! Det som både jag och Monika otåligt väntat på. Monika har nog längtat lite mer eftersom det varit hon som lidit mest: Men låt det som skett stanna i det förflutna, nu ska vi fokusera på nuet... eller ja, det som hände igår. Tillräckligt mycket nu för att räknas som nu kan jag tycka. I alla fall!
Efter ungefär fem månader här i Irland så har jag, Lovisa Johansson, äntligen lärt mig mitt irländska telefonnummer!
Det var som om en dörr öppnades framför mina ögon och jag kunde se paradiset som gömt sig där bakom. Jag kände mig som en hel och och vuxen människa.
Jag är nu tillfreds med livet
Jag säger bara aaaaaaarhg!!
!Kan de inte bygga broar för tågen istället?
Vi har blivit med knopp!
Lördagsfrukost
På lördagar får man faktiskt lov att lyxa till det lite.
Kan lätt säga att amerikanska pannkakor är en av våra specialiteter. Mums.
Jag skulle vilja presentera....
Min far och min bror. Har ni någonsin undrat varför jag är så konstig... Ja, då kan ni sluta undra nu.
Vissa skulle kalla det tur, jag kallar det skicklighet
För några månader så kanske ni minns att jag skrev ett inlägg om att jag hade vunnit ett Giftcard på 50 euro som kan användas på våra hotell. Två månader efter vinner Lovisa ett. Och igår när de hade dragning på lotterna från december månad - gissa vems namn de drog då?
Jo, mitt! WOHO! Nu ska här bos på hotell.
Holmharar överallt
Över jul hade vi besök av tre stycken holmharar. (Ska man vara noggrann är två av dem halvmunkedalingar) Vi hade även besök av tre helmunkedalingar, men de vågar jag inte skriva något elakt om så det överlämnar jag till Pisa. Men det var väldigt trevligt, även om holmhararna gjorde sitt bästa för att få mig att stanna utomlands längre, hmpf. Tänkte iallafall att det var dags att förpesta (hihi) bloggen med lite bilder från när de var här.
Ett stycke Tok... förlåt, bror. Martin kom hit några dagar innan de andra så vi hann med lite allt möjligt. Vi gick ut med våra kompisar, gick och käkade och tvingade honom även att shoppa lite. Mjehehe.
Hittade en ny favoritpub, som dessutom bara ligger ca 10 minuter från oss. Perfekt.
Sedan kom det två holmharar till. Tyvärr uteblev den fjärde holmharen och den fjärde helmunkedalingen. Det var himla typiskt. Moget att de var tvungna att ha jobb, menar jag. :)
Fint ska det va
Ser ni det blåa långt där borta? Japp, ni ser rätt - vi har havsutsikt. Ha! Fint ska det va. Jag ser ungefär en centimeter av havet från mitt skrivbord, men ändå. Hade jag sålt min plats skulle jag tjänat multum.
...Nåja. Åtminstone försöker jag intala mig själv det.
...Nåja. Åtminstone försöker jag intala mig själv det.
En alldeles förträfflig kusindag med inslag av dumhet
Idag har Monika och jag varit på Donnybrookfair. En mycket fin mataffär med massa olika goda och spännande grejer. Till exempel hallonvinäger! Jo tack sa Pisa! Vad ska du ha det till? sa förnuftet
Men köpte iallafall bananbröd och Monika fick köpt yoghurtshonungsbröd.
Sedan drog vi in till da city och shoppade loss lite. Fanns fortfarande lite reor att mjölka ur. Passade också på att äta lite mumsig lunch på ett bakeri/restaurang.
Sedan mina kära vänner blidde det bio. Vi såg Berättelsen om Pi, var en tiger med i den filmen. Jag sa att jag ville ha en tiger. Monika sa nej... Detta var alltså det trevliga som hände så nu vänder vi blad och tar de mindre intelligenta bitarna
I denna film fanns en scen. Pi fångar en fisk som sprattlar som fan och Pi behöver ju den här fisken till mat.Alltså behöver han ta död på fisken. Den första tanken som dyker upp i mitt huvud är : Dränk den!
Filmen tog slut, vi åkte hem med bussen. När vi går av bussen känner jag det... En mycket obehaglig känsla. Min rumpa är genomblöt. Jag vet inte vad jag satte mig i, vill inte veta vad heller. Och nej, jag kissade inte ner mig. Inte vad jag kommer ihåg. Men vem vet, Monika skallade mig ju på hemvägen så kan ju ha fått minnesförlust.
På tal om minnesförlust, på vägen hem så kom jag på att jag glömt berätta en sak för Monika som jag sett.
Jag: Du, har jag berättat för dig att jag såg en hare på flygplatsen?
Monika: Nää...
Jag: Jag såg en hare på flygplatsen
Tidvatten
Jag har lagt upp bilder fran stranden har i Dublin innan men jag kan inte sluta forvanas over tidvattnet har. Det ar sa coolt! Far se till att ta kort nagon gang nar vattnet ar anda uppe vid kanten ocksa.
Pa den har bilden har jag och Martin gatt ut en bra bit och anda ar vi inte vid den riktiga havskanten, vattnet pa bilden ar bara nagra centimeter djupt.
Poker
Forst och framst vill jag be sa hemskt mycket om ursakt for den daliga uppdateringen, men vi har helt enkelt inte haft tid...
Men nu! Nu sa jadrar kommer det upp ett inlagg. Dock med mer bilder an med text, men det ar sa jag foredrar det.
Men nu! Nu sa jadrar kommer det upp ett inlagg. Dock med mer bilder an med text, men det ar sa jag foredrar det.
Holmhararna spoade Pisa i poker. Mohaha! Sista omgangen vann jag trots att mamma nollade oss alla. Mjehehe.
Har bodde hela galna slakten nar de halsade pa oss. Bewley's Hotel. Riktigt mysigt!
Tyckte det var lite coolt att jag fick 666. Hehe.
Forsokte ta kort pa ett fint hus. Det gick sadar. Hahaha!
Tillfälligt avbrott
Det har varit ett kort uppehåll på bloggen. Detta beror på en serie oundvikliga men dock överraskande händelser. Kan börja i den ena änden som är i början så vi kommer till den andra.
Superman finns på riktigt och tydligen har han och Monika förhindrat ett kärnvapen krig, fråga mig inte hur för vid det tillfället jobbade jag undercover. Vart någonstans kan jag inte avslöja, det är hemligstämplat. Men kan säga så här mycket. Dvärgarna på en visst filmbolags nöjespark kommer aldrig att bli som de var innan.
Sedan har tydligen min kära kusin tillsammans med backstreet boys skrivit en musikal om det politiska läget i USA. Jag måste erkänna att detta gjorde mig en smula förvånad men har väl alltid misstänkt att Monika dolt sin musikaliska talang för mig. Hon har även blivit bannlyst från alla slags varmluftsballonger
Själv har jag också tagit död på den sista existerande enhörningen, helt oavsiktligt vill ja bara tillägga! Var faktikt inte så lätt att veta att den ryska sattelliten vi skjöt ner skulle landa just där!
Så detta är några av anledningarna till att vi inte har skrivit på bloggen... Absolut inte att vi inte har haft tid eller varit lata *host*Pisa*host* Oh gud nej!
Men nu ska det bli ordning på grejerna!
