Igår fick jag reda på att min fruga Emmis har bokat biljetter hit till Dublin för att hälsa på oss. Den 23 april kommer hon hit. Åååhhh. Jag kan verkligen inte vänta. Det kommer bli så himla roligt! 
Vi firar dessutom 6 år som gifta tio dagar innan hon kommer hit, så vi får fira detta när hon är här istället, haha. 

 

Det märktes verkligen att det är Påskafton idag - man såg knappt någon när man gick till jobbet. Vilket för all del var väldigt skönt.

 

 

Ikväll vankas det fest hemma hos en vän, tror det blir nice. Vi var iväg igår också ("Väldans va ni ränner!!" Hade min mami sagt nu) och då var vi en hel drös från jobbet plus några till och det var riktigt roligt!

 

 

 

De senaste dagarna har vi haft storfrämmat här i Dublin. Pisas föräldrar och mormor och våra farföräldrar har varit här. Tyvärr lyckades de pricka in den kallaste perioden vi någonsin upplevt under tiden vi bott här, men vi hann ändå med att gå på stan och åka ut till Howth. 

 

Jag blev lovad av alla när vi flyttade hit att det aaaaaldrig snöar här. 

 

 

.. men roligt var det! I måndags åkte jag, Denise och några från jobbet för att spela badminton. Senaste gången jag spelade det gick jag i 9an, tror jag. Planen är att åka och spela igen på söndag, men får se hur pigg och glad jag är då, haha.

 

Vi satt på fel sida bussen på vägen dit så vi smög försiktigt fram kameran och knäppte lite kort åt andra hållet.

 

Igår åkte vi till Glendalough. Det är en nationalpark som ligger ca 1 och en halvtimme från Dublin med buss. Och det var så himla vackert! Tyvärr funkar det inte att lägga in bilderna från kameran på min jobbdator för tillfället, så ni får nöja er med mobilbilder så länge. 

 

11 mars:

Eftersom jag fortfarande inte fått tillbaka min röst helt och det faktiskt är St. Patricks Day på söndag (ska bli så. jävla roligt för övrigt) så kändes det som att jag behövde gardera mig. Sagt och gjort:

 

För att jag inte skulle dö av uttråkning var Pisa snäll och åkte med mig in till stan. Idag var det dags för Vaxmuseet. Det var... sådär, men några roliga bilder fick vi ialllafall. 

Vi hittade Michelangelo!

Men hon gav igen och dödade Dracula.

 

Slutstation nådd. 

1. Efter 8 dagar i Svea rike kommer Pisa tillbaka till den gröna ön igen.

2. Fick ett brev från min fru, som innehöll det här:

Nämnde för henne att de bara har jättesött te här, och ska man dricka flera koppar per dag blir det lite för sött. Så hon la i några tepåsar också. Sitter just nu och dricker örtteet. Mmm. 

3. Fick ett himla bra samtal. Mer får ni veta någon annan gång, haha.

Och precis utanför prispallen hamnade 4. Min röst är inte bra, men nu höjs och sänks min röst som en tonårspojkes, istället för att bara viskas fram. Dock vet jag inte om det är positivt, men det är ju najs med lite förändring. 

 

Ja, då skriver jag ett i alla fall. Men sitter man hemma utan någonting att göra så kan man la försöka knåpa ihop ett. Rösten är lika obefintlig som för två dagar sen. Börjar bli smått orolig.. Nejdå, men den kan väl snabba sig tillbaka? Det är ganska tråkigt att inte kunna gå till jobbet, åka till stan eller umgås med folk som en normal person. (Alltså inte behöva skriva upp allt man vill säga i mobilen för att man inte KAN säga det). 

Nåja.

Nu ska jag fortsätta redigera min personliga almanacka och läka min hals. Hur jag ska göra det sistnämnda är jag fortfarande osäker på. Jag käkar min medicin, dricker te och vilar. Guess that's all I can do. 

Idag har jag varit förkyld i en vecka. Inget mer med det... Trodde ni ja! I helgen sa min hals ifrån. Efter att ha jobbat sedan i september på ett call center där man pratar otroligt mycket varje dag, efter sex dagars förkylning och en mycket trevlig kväll i lördags (med mycket prat) så la den av. På söndagen kunde jag fortfarande kraxa fram meningar men jag lät som en kille i tonåren. Jaja, tänkte jag. Det går över. Idag när jag vaknade fick jag inte ens fram kraxet, nope, jag är förvånad att ens hundarna kunde höra min röst. Så bestämde mig för att gå till läkaren och hoppsansa - jag hade visst strupkatarr. Så är sjukskriven fram till torsdag. Whopi fucking do. Nu har jag fått lite medicin och hoppas, hoppas, hoppas att den hjälper snabbt. För annars jag kommer börja klättra på väggarna här hemma.

Och som inte det vore nog. Jag har tappat min töjning. Den. Är. Fan. Puts. Väck.

Ursäkta mitt klagande, här får ni en rolig bild: