Idag har jag varit förkyld i en vecka. Inget mer med det... Trodde ni ja! I helgen sa min hals ifrån. Efter att ha jobbat sedan i september på ett call center där man pratar otroligt mycket varje dag, efter sex dagars förkylning och en mycket trevlig kväll i lördags (med mycket prat) så la den av. På söndagen kunde jag fortfarande kraxa fram meningar men jag lät som en kille i tonåren. Jaja, tänkte jag. Det går över. Idag när jag vaknade fick jag inte ens fram kraxet, nope, jag är förvånad att ens hundarna kunde höra min röst. Så bestämde mig för att gå till läkaren och hoppsansa - jag hade visst strupkatarr. Så är sjukskriven fram till torsdag. Whopi fucking do. Nu har jag fått lite medicin och hoppas, hoppas, hoppas att den hjälper snabbt. För annars jag kommer börja klättra på väggarna här hemma.

Och som inte det vore nog. Jag har tappat min töjning. Den. Är. Fan. Puts. Väck.

Ursäkta mitt klagande, här får ni en rolig bild: