Idag firade vi Halloween på jobbet och kontoret bjöd på pizza och läsk. Nom nom! 

Nästa gång ska jag lätt färga håret rött. Eller inte. Men jag njöt av att ha långt hår för en dag, haha. 

Lätt snyggast på kontoret! 

I lördags så åkte jag, Pisa och några från jobbet till Skirmish för att spela paintball. Som jag skrivit innan, så var det helt sjukt kul och självklart så valde jag och Pisa att vara i olika lag så vi kunde skjuta varandra, dock blev det lite tråkigt då hon gömde sig hela tiden, men nästa gång ska jag fan gå in bakom enemy lines och leta upp henne. Hihi.

 

Pisa: For mig borjar det med att vackarklockan inte ringer. Varfor ringer den inte tanker jag? Jag har ju kollat flera ganger sa att jag har stallt den pa ratt tid. Jag kollade till och med upp om klockan skulle andra tid automatiskt! Allt for att jag skulle komma upp i tid. Men den ringde inte. For jag hade tydligen valt att mitt alarm inte skulle ringa pa helger. Detta eftersom vi flera ganger vaknat halv sju pa lordagsmorgonen for att jag glomt stanga av alarmet.

Tydligen kan jag inte vinna hur jag an gor.

 

Sedan efter att ha ockuperat badrummet och av misstag lurat Monika till o tro att jag hade nagot slags mentalt sammanbrott darinne, sa slanger jag mig ut i den Dublinska stormen. Fast forst fick jag springa tillbaka upp o hamta paraplyet. Men sen var jag pa vag!

 

Halvvags kom jag dock pa att jag glomt mitt passerkort.. Ringde Monika. Monika svara. Hon gick med pa att vanta pa mig. Tyckte jag var hyggligt.

 

For att ni ska forsta min angest den har morgonen sa far jag borja med att beratta lite om gardagen.
Vi var ju ivag pa paintball (forbannat roligt, forresten) och vi hade sovit daligt natten till igar.
Da forstar ni kanske att jag var ganska sa dod nar vi kom hem igar sa jag gick och la mig tidigt.
Ni vet, nar man gar och lagger sig vid 9-snaret sa ser man verkligen fram emot att fa sova ut. Lange och val.
Da kanske ni forstar min irritation nar man vaknade vid halv fem och var pigg. PIGG. Gjorde misstaget att ligga
kvar i sangen iallafall och sjalvklart, SJALVKLART, somnade jag om ungefar en halvtimme innan jag skulle upp.
Ser ut som en spoke nu, har jag tur haller det i sig tills pa onsdag da vi ska fira Halloween pa jobbet. Gott
att slippa kla ut sig, menar jag.
 
Anywho, val uppe ur sangen rullade morgonen pa smidigt och jag gick ivag lite tidigare an for att slippa stressa
till jobbet.
 
Nar jag var nastan framme ringer Pisa mig.
 
She did it again.
 
Glomde sitt nyckelkort till jobbet.
 
Sa dar fick jag sta, mitt i regnet och vanta pa henne. Grrr. Har hade jag gatt tidigare for att slippa stressa,
men neeeheeej.
Okej, jag ar inte arg pa riktigt. Men dagen hade kunnat bli liite battre om jag sluppit sta i regnet ;)
 
 
Val pa jobbet. Vi sitter egentligen pa tredje vaningen, men vi bestamde oss for att satta oss med alla andra
uppe pa femte vaningen. Sa vi gick med glada steg (naja) upp dit och satte oss vid varsin dator.
 
Det var da helvetet borjade.
Nar jag forsokte logga in pa programmet som vi bokar genom blev det ett "Fatal error" och skiten vagrade starta.
"Jaha" tankte jag och gick till en annan dator. Den ogillade mig ocksa och sag till att programmet vagrade starta
dar ocksa. Redan nu hade minuterna borjat krypa over nio och jag blev mer o mer stressad. Gick till en tredje dator -
samma javla sak dar. "AAAaah!" Skrek jag, sprang ner till tredje vaningen, loggade in och har funkade det minsann. Va tusan!
Aja. Nu sitter vi iallafall har. Far ta det forsiktigt pa vagen hem sa det inte hander nagot mer.

 

 

Har pa jobbet sa sitter men i olika sma grupper, alla vid varsitt skrivbord. Och idag ar jag ensam i min grupp, Pisa borjar sent och Hannah ar ledig. Nar man sitter dar alldeles ensam och det inte ringer sa mycket sa blir man lite rastlos efter ett tag. Ni skulle se mig just nu - sitter och sjunger (lagt) for mig sjalv, dansar i stolen och skrattar hogt at Magnus Betner. Som tur ar kommer Pisa hit snart, annars hade jag nog blivit utslangd. Nej da, sa farligt ar det inte.

Men det maste se javligt konstigt ut.  

Imorgon kvall sa ska vi fira Halloween. Det kommer ju bli valdigt trevligt saklart och jag antar att vi kommer dricka lite... saft och kanske sova lite for fa timmar. Ar det da fel att tro att vi utan problem kan vara pigga och frascha (naval) for paintball 12.30 dagen efter? Hoppas inte det. FOR DET SKA BLI SA SJUKT ROLIGT! Woooho! Har velat spela paintball sedan jag-vet-inte-hur-lange sa jag har hoga forvantningar. Vi kommer sammanlagt vara 16 stycken som spelar, bland annat nagra stycken fran jobbet. Jag ar taggad! Hall tummen for oss, okej? Vi maste ju vinna, Johanssonare (/Kristenssonare och /Enlundare) som vi ar!  

Hemma pa Orust hade vi ett stort problem med var adress, trodde jag. Men det visade sig att det fanns varre saker an att alla lagger till ett R pa adressen. Har i Dublin har vi fatt en adress fran var landlord, en fran var agent och 3-4 stycken fran olika rakningar. Hur sjutton ska man veta vilken som ar ratt? Kan man bara ta den som later coolast och kora pa den? Kan man lagga till tex 666 bara for att man vill? (Det hade varit sa coolt)

Pa ett satt ar det bra, vi kommer aldrig fa ovalkommet besok. For det finns inte en chans att folk kan hitta var adress pa google maps. Men de borde anda veta battre an att ge sa manga olika adresser till en forvirrad tos fran bonnelann.

Jag ar inte den som gillar att skryta. Jag alskar inte att sola mig i andras beundran medans de kysser mina fotter. Jag gillar inte att upprepade ganger beratta om mina hjalte bravader och spanna mina muskler medans det vanliga folket suckar av beundran och grater over aran att fa vara i min narhet.

 

Men ibland vill jag faktiskt av ren barmhartighet dela med mig av mitt hjalte liv till andra manniskor bara for att de ska kunna fa smaka lite pa detta upphojda liv.

For har om dagen raddade jag faktiskt ett liv.

Helt utan tanke pa att mitt eget liv kunde vara i risk, sa stannade jag upp mitt pa ganggatan och visade mina sanna hjaltekvaliter. For framfor mig lag en hjalplos varelse pa rygg, kippandes efter luft medans livet sakta forsvann ur hans ogon. Mitt heroiska hjarta visste direkt vad det skulle gora. Jag bojde mig ner och plockade upp detta lilla djur med fladdrande livslaga och forde det med en trygg hand till sakerhet.
En gronskande sakerhet uppe pa en stenmur langt ifran den kalla asfalt dar han legat utsatt for faror och kyla.

Vi skiljdes med dessa ord:

"Lev fri min van! gladjs over dina nyvunna dagar och finn din vag till lyckan!"

Han sa inget. Han var en snigel.

Hade tyvärr bara min gamla mobil att ta kort med, men nu börjar det bli sådär höstigt fint här i Dublin också. Pisa hoppade i alla lövhögar hon såg ;)

 

Åh! Nu har äntligen mamma. pappa, martin och oskar kommit hem. Ska tvinga mami att skypa med mig varje dag. Haha. 

 

Fuck lugn helg! Det blir utgång ändå.

 

Människor har alltid ställt frågor. Det är våran nyfikenhet som gör att vi utvecklas. Vissa frågor har alltid ställts, som vad händer efter döden? Vad är meningen med min existens? Finns det något slut på universum?

 

Sedan finns den här frågan. Vad är detta för staty?

 

 

 

Idag ar det den basta dagen pa hela veckan - fredag! Ikvall ska vi ut och roja pa puben. 
.
.
(Okej. Vi ska hem och stada. Men det forsta later roligare, sa vi kan latsas att vi ska ut.)

 

Tankte aven sla till pa en riktigt fancy middag med bade champagne och hummer.
.
.
(hamburgare och pommes)



Visst later det alldeles fantastiskt? Jag vet att ni ar avundsjuka. Grat inte, kasta er pa ett plan direkt till Dublin!

Tänkte som så att ni kanske är intresserade av att se hur området kring vår lägenhet ser ut? 
Tog lite bilder i lördags när det var så himla fint väder nämligen. 

Gatan precis utanför lägenheten.

På väg till havet.. Som ni ser bor vi i ett familjeområde, så det är oftast väldigt lugnt och tyst här. Förutom när det är någon rugbymatch i den stora arenan i närheten - då går det hur mycket folk som helst förbi och skriker och tjoar. Men det är ju bara roligt. 

 

Efter oräknelig hot, avhuggna hästhuvuden i sängen samt ett avsågt lillfinger har ja nu kommit till insikt och förstått att även jag nog bör bidra i denna blogg.

Så jag tänker bidra nu. jag ska bidra så hårt att ni kommer att bli alldeles "va? hände precis det där? var det där Lovisa som bidrog? Kan något verkligen vara så fantastiskt? "

och jag kommer att säga "ja"

 

Idag hade jag och Monika en religös upplevelse. Vi gav efter för frestelsen och köpte varsin glass på ett litet glasställe på Grafton street(snobb gatan). Redan vid första intrycket förstod jag att detta var ingen vanlig sötblaskig färgämnes klet från gb. Nej, detta var en kvalitetsglass. Jag inhandlade en vackert naturlig grön pistageglass. Monika valde en fyllig choklad, mörk som nybryggt kaffe. När den första skeden med denna gräddiga uppenbrelse landade på våra tungor så såg vi ljuset. 

Jag föll ner på knä på den blöta gatan och grät av lycka.

Monika sträckte upp sina händer mot den regngråa himlen och skrattade och sa "Min själ är tillfreds och känner inget annat än glädje"

Jag grät lite till.

Sen åt vi upp glassen.

 

Det börjar närma sig halloween här på öa. Vilket då är en mycket populär högtid här. Så vi har ju då självklart böjat fila på vår utstyrsel.

Monika ska vara utklädd till mig som är utklädd till Monika så vi blir utklädda tillvarandra som är utklädda till varandra. Fiffigt va!

 

 

Halloween och galna utstyrslar ska tydligen vara riktigt stort har i Dublin och sjalvklart kan vi inte lata bli att leta drakter sjalva. Min ar nastan helt bestamd, sa nu galler det att hitta nagot som blir perfekt for Pisa. Sa efter jobbet ska vi aka in till stan for att kolla efter accessoarer.



Till slut vill jag bara tillagga att jag hotar Pisa varje dag sa att hon ska skriva fler inlagg, men utan resultat. Ska forska fram battre metoder och ja - resultatet lar ni ju marka.

Varje manad har de en lottning pa jobbet - varje gang man fatt med 10 stycken personer i Club Carlson far man en lott. Eftersom jag borjade prata i telefon i slutet av september hann jag "bara" fa en biljett. Och idag nar en av mina handledare bad Pisa dra en vinnare, gissa vem som vann? - Jo, jag! Hahaha, helt sjukt! Sa nu har jag vunnit ett presentkort pa 50 Euro! Med tanke pa att vi ar ganska manga pa jobbet, och de flesta som jobbat lange har runt 5-20 lotter var sa var mina chanser nastan obefintliga. Ibland sa har jag san tur sa det nastan gor ont, haha. 

Idag har Dublin visat sig från sin bästa sida minsann! En sådan bra och solig sida att jag och Frökan Monika bestämde oss för att besöka sandymount beach, en strand som ligger vid vattnet. Vid havet till och med! Jo jo fint ska det vara. 

Det var perfekt väder för detta strandbesök, när solen var ute var det riktigt varmt och härligt. Kändes nästan som vår.

 

Nu har jag fyra timmar kvar att jobba medan Pisa kan ga hem och gotta sig. Men hon har sagt att hon ska laga mat, sa jag har inget att klaga pa. 

Vad gor ni darhemma? 

Idag efter jobbet drog jag in till stan för att köpa mig en vinterjacka och webbkamera. Och tänka sig, det var precis det jag fick med mig hem! Är nästan i chock att jag inte köpte något onödigt. 

(Jag köpte visserligen en chokladkaka också, men det är mycket möjligt att det är världens goaste choklad så jag ser inte det som onödigt.) 

Idag var första dagen utan Monika på jobbet. Hon palla inte trycket. Hon har suttit hela dagen i fosterställning, långsamt gungandes o mumlandes "norskar, så mycket norskar. Buissness class room frukost inkluderat. kreditkortsnummer tack"....

 

nej fan, nu blidde de fel! Det var ju jag som gjorde de!. Monika låg ju hemma med feber...lucky bastard.

 

Men en norska var ytterst kärvänlig när hon sa hej då.

"Puss o kram" 

Det var i alla fall vad jag tyckte hon sa

eller kanske vad jag ville att hon skulle säga.

 

Nä, nu ska ja ta hand om sjuklingen. Ska bädda henne som en burrito... kommer bli hilaaaarioous!

 

Fick beröm av en irländska idag. 
Hon tyckte jag pratade väldigt bra engelska.
Självklart började jag säga fel, uttala fel och prata svengelska direkt efter.

Suck.

Men jag njuter av berömet iallafall. 


Om en liten stund kommer två från jobbet hit och vi ska senare ut på någon pub/klubb/liknande. De blir nog skitnice.

Ha det bäst! 

Glädjs mina vänner! Gråt av lycka och låt era själer skina! Ty vi har funnit vår konservöppnare! I all sin gula härlighet låg den där framför våra ögon. Det var darrande fingrar vi sträckte oss efter den, rädda att vår beröring skulle bryt den eventuella illusionen. Men prisa gudarna! den var verklig

 

 

I skrivandets stund håller vi just på att göra iordnig oss, ska bege oss ut bland folk ikväll kan ni tänka er. Kan bli festligt detta :) Nä nu får ja släppa vinflaska, sluta knappa på tangenterna och faktiskt göra mig iordning på riktigt. HA DE!

Nar man sitter i samtal nastan varenda minut av sin arbetstid sa kan det ibland handa att man sager fel. 

Vad som kanske inte brukar handa ar att man sager fel pa namn.
Pa sitt egna namn, alltsa.

Tror inte nagon vill boka med en person som svarar i telefon sahar:
"Valkommen till Centralbokningen, du pratar med Lovi... oeh Monika. Hur kan jag hjalpa dig?"



Jag skyller allting pa Pisa.

Ett kärleksfullt smeknamn min combo då tyckte jag skulle ha. Men nu ska det inte handla om det.

 

Det ska handla om vårat sökande. Ett sökande som tagit oss till ställen vi aldrig förut besökt och som sett till att vi mött människor vi aldrig annars skulle ha mött. Vi har vandrat till varje ny plats med hopp i våra hjärtan, hopp om att vår prövning snart ska vara över.

Att snart ska detta ting få vila i våra händer medans tårar av lättnad o glädje sakta faller ner för våra kinder. Men ack, ännu har detta icke skett. Ju längre tid vårt sökande tar desto mer verkar detta ting vara en relik vi aldrig kan nå. Ja mina vänner, detta redskap är troligtvis inget mer än en myt som det viskas om mellan människor i mörka gathörn. Men vi ger inte upp! En dag ska vi finna den! En dag ska den ligga i vår låda! EN DAG SKA VI FINNA EN KONSERVÖPPNARE AND WHAT A GLOURIOUS DAY THAT SHALL BE!

 

Medans jag skriver är Monika i köket och lagar mat. Hon skrek något väldigt betryggande förut.

"Men då häller jag i den konstiga grejen då"

Precis vad man vill höra

Vill först och främst påpeka att ert deltagande av tävlingen i förra inlägget var aningen klent. Nästa tävling hoppas jag på bättre deltagande, herregud, vi skulle ju bjuda på öl om ni hade svarat rätt! Pfft. Kan ju inte bli bättre än så. Skämt åt sido, de här tre sista dagarna har vi suttit ensamma vid var sin telefon och det har faktiskt gått över förväntan. Visst har de varit skytteltrafik mellan våra skrivbord och våra supervisors, men än så länge (!) har ingen ringt tillbaka och klagat på oss iallafall. ;) 

Så är det någon som vill boka hotellrum så är det bara att ringa!

En liten fråga till er som känner oss så väl.
De som har rätt blir bjudna på en öl om de kommer till Dublin. 


Alltså, vem sover i vilket rum?

Tog oss en liten tur till affären där de har allt för att köpa livsnödvändiga grejer.

Vi kom hem med två män.


Sture och Rolf.



Fattar inte att vi klarat oss utan dem innan. 


(Här får ni även se en liten smygkik på vårt fantastiskt vackra skrivbord........)