Idag var första dagen utan Monika på jobbet. Hon palla inte trycket. Hon har suttit hela dagen i fosterställning, långsamt gungandes o mumlandes "norskar, så mycket norskar. Buissness class room frukost inkluderat. kreditkortsnummer tack"....

 

nej fan, nu blidde de fel! Det var ju jag som gjorde de!. Monika låg ju hemma med feber...lucky bastard.

 

Men en norska var ytterst kärvänlig när hon sa hej då.

"Puss o kram" 

Det var i alla fall vad jag tyckte hon sa

eller kanske vad jag ville att hon skulle säga.

 

Nä, nu ska ja ta hand om sjuklingen. Ska bädda henne som en burrito... kommer bli hilaaaarioous!