När jag för en gångs skull har en vettig anledning till att inte skriva ett blogginlägg

Ja, då skriver jag ett i alla fall. Men sitter man hemma utan någonting att göra så kan man la försöka knåpa ihop ett. Rösten är lika obefintlig som för två dagar sen. Börjar bli smått orolig.. Nejdå, men den kan väl snabba sig tillbaka? Det är ganska tråkigt att inte kunna gå till jobbet, åka till stan eller umgås med folk som en normal person. (Alltså inte behöva skriva upp allt man vill säga i mobilen för att man inte KAN säga det). 

Nåja.

Nu ska jag fortsätta redigera min personliga almanacka och läka min hals. Hur jag ska göra det sistnämnda är jag fortfarande osäker på. Jag käkar min medicin, dricker te och vilar. Guess that's all I can do. 


 
Oj, jag glömde nästan. Jag hittade min töjning igen. Woho!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0