Mina kunder maste tro att jag ar runt 70 ar gammal, att jag sitter framfor mitt bokningssystem med stickor i handen och en katt i knat. Att jag med darrande steg gar med min rullator varje dag till jobbet och att jag har en sittdyna pa min kontorsstol som ar overost med virkade filtar.

 

Vad annat kan man tro nar jag slanger mig med uttryck som dessa:

"Attsingen!" Har sagts fler ganger an jag egentligen vill erkanna. Till exempel nar hotell varit fullbokade.

"Det ar ingen fara pa taket" Nej Lovisa...det ar inte...varfor?...nej,bara nej!

Och sa den dar frasen som jag inte ens visste fanns i min hjarna, lika ovantat som en brodrost i badkaret dok den upp.

"Gud forbjude"

 

PRO gor plats, jag tar med mig min egen sittdyna och kakor.