Jag stod i lugn och ro på bussen och höll i min papperspåse. Jag har tidigare haft otur med denna sorts påsar då de oftast får för sig att ge upp och gå sönder vid väldigt dumma tillfällen. Den här gången hade jag inte ens en tanke på min vanliga otur, så när jag tog upp påsen och hörde ett "riiiitsch" så blev jag aningens ställd. Va fan gör jag nu? Ska jag ta upp alla mina varor o hålla dem i famnen? Why god, whyyy händer det här mig tänkte jag medan några väl valda, icke så vackra, svenska ord skälldes ut. Några sekunder senare kommer en gammal man gåendes mot oss, sträcker fram en ny, hel papperspåse och säger "Here you go, love". Då fick jag tillbaka tron på mänskligheten.