Det är väl kanske dags för mig att ta lite ansvar, erkänna att jag var med i skapandet och att vi faktiskt är två om detta. Ska väl också erkänna att jag inte har funnits där som sig bör, att jag undvikit min roll och varit ytterst frånvarande. Att Monika har fått dra det tunga lasset på egen hand och varit mer ensamstående än vad som egentligen var planerat från början. Min uppmärksamhet har varit splittrad och jag har inte lagt ner den kärlek som varit förtjänad. Och det är nu när Monika lämnat mig som jag inser alla de fel jag gjort, hur mycket jag har försummat. Så mina vänner, det är nu jag ska stiga upp och visa att jag är värdig. Att jag faktiskt kan ta ansvar och vårda och älska. Det är nu jag ska skriva blogg!.. Göra blogg?... uppehålla ett regelbundent flöde utav text som placeras i cyberrymden.

Räknar med att jag håller detta i en vecka ungefär.

Jahopp... Som ni förstår så är det en Monika mindre i lägenheten nu. Har istället fått in spansk/tysk kille, men jag vet inte riktigt... Visst han är trevlig och så men inte ens lite blond, kommunicerar inte genom roliga ljud och pratar inte på göteborgska varannan mening. Men men man får väl nöja sig med det man får. Och förstå att även blonda orustbor måste få ha sin frihet.
Speciellt när de är sjukligt immuna mot sömnmedel... Visste att jag borde köpt kedjor och silvertejp... rookie mistake.

Ska försöka vara lika duktig med bilder som Monika, men efterom min dator och minneskortet inte pratar med varandra för tillfället. (teknik drama ni vet, någon vänstrade med någons usbport, hårddisk processorer med säker borttagning osv) så blir det som det blir