I onsdags hade jag en ledig dag. Det var sol och samvetet tvingade bort mig från soffan
"Nä nu jävlar!" sa det och sparkade mig där bak "Nu är det du som går ut och får lite sol, du ser ju död ut" Jag muttrade lite surt till samvete men när det höjde näven och gav mig den där blicken, ja då var det bara att byta om från pyjamasbyxor och dra på sig solglasögonen.

När jag begav mig ut i den stora världen gjorde jag vissa iakttagelser: folk blir som galna när solen är framme. Det var tjockt med folk i stan, jag menar visst det brukar vara mycket folk men nu var det nästan löjligt. I parkerna låg folk som packade sillar, varje liten solbelyst gräsfläck inhyste mer befolkning än kina (nej, det är inte sant, men ja skriver så för den dramatiska effekten)

Så jag följde flocken och knödde mig ner på en liten gräsfläck jag också. Det var magnifikt! Jag åt också en magnifik macka och mådde otroligt bra. Det är då jag gör nästa iakttagelse. Killar överallt. Killar överallt utan tröjor. Killar överallt utan tröjor och med magmuskler... Det är trevligt med soliga dagar ibland