Utanför fönstret, regntunga skyar och ett dovt mullrande

"Jag är ledsen men koman har varat för länge, det finns inget vi kan göra"

"Nej! Det kan inte vara så! Det finns alltid hopp! Ge mig adrenalin sprutan och defibrillatorn"

"Men..."

"Sluta slösa tid för guds skull! Okej laddar... Undan!" Tjapoff "Kom igen nu, laddar... Undan!" Tjapoff!

"Snälla du, du måste acceptera att koman är..."

"Säg inte åt mig vad jag ska göra, ge mig adrenalin sprutan! Kom igen nu gamle kompis lev. Leeeev!" hysteriskt snyftande

"Det finns inget du kan göra, du måste gå vidare"

Det tårstrimmiga ansiktet lyfts. En glöd av beslutsamhet syns i ögonen.

"Vi ska upp på taket. Blixten ska återföra det liv som nu enbart är en svag fladdrande flåga"

"Är du hög?"

"Hasta min vän ingen tid finns att förlora!"

 

Renget faller. Vita blixtar lyser upp himmlen.
"Räds icke ty jag ska föra dig tillbaka till ljuset!" krachmizzss

"Jaaa, det fungerar! Det fungerar! DEN LEVER! HAHAHAHAHAHAHAHA DEN LEVER!"

 

Ja så nu är bloggen vid liv igen. Fler inlägg inom kort.